pia

Jag börjar fundera lite, det här känns tråkigt.

Först så är det bara så att folk aldrig bjuder mig på nåt för de tror att jag inte kan komma. 
Bjuder du inte så ge fan i o tro att jag inte kommer då. Låt bli o bjud mig av nån annan anledning istället så känns det bättre i min själ.
Och det här känns alldeles för konstigt, känns som folk ibland bjuder mig för de tror att jag inte skulle komma, vilket precis hände nu. Jag vet inte, jag ångrar att jag svarade lite för fort. Jag kunde ha avvaktat lite, men det där ingår ju en middag så jag tror att jag kör på det ändå, kan ju inte skada o försöka iallafall.

Ibland så suger allt, verkligen suger.
I detta ögonblick önskar jag att jag var nån av killarna på MTV, de verkar ha kul och är glada. Här är det en helt annan stämning i min lägenhet, självklart är det jag som är ensam om att ha den här stämningen och det är jag som ensam skapar den här stämningen. Jag vill bara gå under jorden o va för mig själv. Eller vara hemma i Stockholm där jag åtminstone har ett par vänner som jag litar på.

Jag trodde aldrig, att paradiset för hästfolk skulle vara så här jävla deprimerande. Jag är ju en av hästfolket och jag är hemma bara hos hästar, hästar är hela mitt liv. Varför ska Strömsholm vara så deprimerande?

Min tolk sa: "Jag ser att det saknas nånting hos dig, du har inte längre den samma glöden du hade tidigare" Och vi kom överens om att det förhoppningsvis beror på att jag saknar en häst och känner att jag inte riktigt kan flyta med. Men att jag är deprimerad beror nog inte på att jag inte har en häst i Kungs, utan det här sociala umgänget. Jag saknar de gamla 3:or som bjöd med mig och jag kände mig verkligen som en del av dem. Men nu är de borta, allihopa. Bara min klass kvar, jag kämpar med goda tankar om dem, men jag är ändå rädd att de ska ha nåt i baktanken. För jag har varit med dem i 2 år och känner inte en enda kotte av dem. De alla andra vet vilka de är och vilka de kan lita på, vilka de gillar att umgås med. Jag känner mig snarare som en trevlig utböling på något sätt. Alltså är jag inte nån "dålig" utböling. Bara nån som hamnar utanför fast denne är trevlig.

Och jag är så jävla less på människor som tror att de är så bra och att de vet bäst. Jag är så jävla trött på att höra en massa skitsnack. Somliga påstår sig kunna kompromissa för allas bästa men i nästa mening de vräker ur sin otvättade mun är det helt motsatta, som att det ska vara så o så punkt slut. Vadå, är det då att kompromissa? Det tror jag minsann inte, ta o tänk efter FÖRE ni öppnar er mun. Snälla, för allas skull och för allas välmående, tänk efter FÖRE så kanske det inte blir så jävla korkat sagt.
Jag glömmer ibland att tänka efter FÖRE, men sakta men säkert lär jag mig att inte säga saker för fort, utan att tänka igenom det.

Det är verkligen pinsamt när en person får det att låta som att dennes erfarenheter är facit. Alla erfarenheter är inte likadana, det borde de flesta fatta. En erfarenhet kom ut idag, det stämde inte alls med min erfarenhet. Men inte kommer jag o börjar diskutera massa skit om att MINA ERFARENHETER ÄR FACIT, undrar någon om den saken ska de fråga mig för att få facit på det de undrar! Eller ska man försöka vara ödmjuk o lyssna till andras erfarenheter? Jag var själv en sådan som inte brydde mig om andras erfarenheter, mina erfarenheter skulle alltid vara så. Men nu inser jag, att det var rent ut sagt korkat av mig, jag tycker att jag har varit pinsam. Nu på sistone har jag försökt bolla lite olika slags erfarenheter för att lära mig nya saker och se saker i andra perspektiv än min egen. Mina erfarenheter har börjat "diskutera" med varandra, i vissa situationer kanske jag försöker fundera ut nåt, men då har jag självklart min erfarenhet i bakhuvudet men jag försöker även ta in andras erfarenheter och kanske försöka kombinera dem på något sätt så att det blir en bra lösning. Vissa gånger har det fungerat, andra gånger har jag fått lämna min tidigare erfarenhet och provat mig på andras erfarenhet som tydligen var bra.

Sen behöver ni inte gömma er under era "machomaskeradkläder", jag genomskådar det och jag tror att några som känner igen de personerna förstår samma saker som mig. Jag är så trött på människor som tror att de är macho/så mkt jävla bättre än alla andra. Tack och lov så är det inte många som är sådana.

Och om ni tror att jag mår dåligt över att ha så mkt o göra så är det inte grejen, att ha stalltjänster känns smärtfritt, dock lite segt nu i början men när det kommer igen så är det inga problem. Jag trivs så mkt bättre i Kungs än i Röda stallet faktiskt. Samarbetet med andra i min stallgrupp funkar helt okej tycker jag, tror att det blir bättre så småningom. Så illa känns det inte stallmässigt iallafall, sen så har vi ju inte haft några riktiga lektioner än, men det känns skönt ändå så här långt.


Känner att nu är det rätt läge att avrunda lite.
Ta av er era värdelösa maskeradkläder och var inte så rädda för att ni är lika värda som alla andra, även den personen du skulle önska all död över.

Var lite schysta nu, ni alla! Jag försöker varje dag, varje minut.
Var lite öppen om alla lägen, det kan vara lärorikt. Jag försöker varje dag, varje minut.

Jag försöker vara optimistisk varje dag, det är inte lätt, men jag kämpar på.