Svårt. Skitsvårt.
Hade ridit Liostra, det var lätt ridning, med lite galopp. Testade sötmalmsbettet och hon verkade tycka att det inte var så dumt. Hade gramantyglar utifall att hon skulle bli som i lördags, när hon var nästan oridbar med vackra (ironi) hjorthals. Men idag verkade hon inte så konstig.
Kändes inte så stum heller, som jag upplevde henne i somras när jag red på ett annat bett som de hade på henne. TROR det var rakt gummibett. Ska nog köpa det också, så kan jag variera lite. Men jag hoppas slippa köpa gramantyglar, jag lånade dem idag.
Ska åka till Amadeus snart. Tänkte försöka sätta mig o jobba lite med skolgrejer men det gick inte bra. Kunde inte släppa tankarna om Amadeus.
Jag kanske skrev det men jag vet inte. Igår handlade jag o mamma lite snacks o dricka o åt Mc Donalds käk. Jag stoppade i mig 3 cheeseburgare, stor pommes. Ledsen. Ögonen var alldeles svullna och röda. Folk tyckte nog att jag inte såg klok ut.
Hursomhelst, så köpte vi saker till Amadeus, lite nästan som om vi förberedde oss för hans sista veckor. Det var jättesvårt jag började gråta i affären också. Vi köpte pepparkakor, russin och morötter till honom. Pepparkakor är hans absoluta favoritgodis.
Sitter och velar väldigt mkt, vill inte åka till honom. Sitter och gråter. När jag kommer till honom kommer jag gråta. På vägen dit kommer jag se suddigt, pga tårarna. Han undrar nog varför matte gråter så mycket. Eller så har han själv förstått, eftersom han beter sig som om han kastat in sin handduk. Kvalitétstid som gäller nu.
Det sägs vara värst innan man bokat tid och bestämt sig för metod o allt. När det ögonblicket som jag väntar på är över så ska det vara lättare. Jag hoppas verkligen det, för jag orkar inte ha det så här. Jag försöker förtränga Amadeus. Försöker undvika tankar på hur kort tid jag har kvar med honom. Försöker förtränga att han faktiskt fortfarande finns och måste tas omhand. Jag vill inte ta hand om honom, jag vill sörja. Gå vidare. Lägga fokus på annat.
Mamma sa "ja men vi fixar en ny häst" men det blir ju inte så. Vi har inte råd med nytt hästköp. Det var ju inte heller ens meningen att jag skulle ha två hästar. Det var något hon helt enkelt kom på. Men hon tänkte inte sig för innan hon tänkte på det, det var alltså en rent spontant reaktion från henne. Ska vi ha en ny häst ska jag ha en liten minishettis. Ni tänker "vad kan man göra med såna". Jag säger, jag ska ha den som min kompis. Att leka med i paddocken, springa o jaga varandra som jag och Amadeus gjorde. Inga krav på den, ingen ridning. Kanske körning då och då. Mest sällskapsponny tänker jag mig. Sällskapsponny till MIG, framförallt fast den lär ha kompis i hage. Men nu ska det inte bli nån ny häst.
Ingen häst kommer kunna ersätta Amadeus, ens hur mycket jag än vill. Amadeus är Lundgaards Kohberg som han från början hette. Ingen annan individ.
Ska se till att få nya kort på honom. Minnen. Känslan av att han finns där. Så kan ni se hur lurvig han blivit med sin vinterpäls.
Nej nu åker jag, med pepparkakorna, morötterna och russinen, till Amadeus och ger honom villkorslöst kärlek. Det förtjänar han.
Fan fan fan
Men usch vad jobbigt! Vill inte ens tänka på ifall det skulle vara Marabou, gråter faktiskt nu när jag läser det som du skriver.. En häst är så mycket mer än bara en häst - det är ens livskamrat, en individ som man tillbringar flera timmar om dygnet med, utvecklas tillsammans med, uppnår uppsatta mål, tar sig förbi motgångar men framförallt så är hästen ens bästa vän som inte kan ersättas av någon annan. För den finns alltid där och bara är, älskar man en häst så kan man vara säker på att man får trippel kärlek tillbaks för de vet hur relationer ska skötas. Obegränsad och villkorslös kärlek är vad det handlar om.
Men går det verkligen inte att lösa det på något annat sätt? Ställa av honom i ett år, inte göra något alls och se hur det blir? Fast han kanske är så deprimerad att han inte skulle trivas? För en del hästar är ju så, kan de inte leva livet fullt ut så dör de av sorg. Precis som en del människor.
På tal om dyr vs. billig häst. Ja, jag håller med där, köper man en dyr häst så får man mycket för pengarna eftersom hästen har steget i sig, är färdigriden och fungerar nästan som en "robot", vet inte hur jag ska uttrycka det men :P Till skillnad från en billig häst som man får jobba mycket med och kanske inte alls har kapaciteten eller steget i sig. Jag fick ju Marabou som 13 årig och då tycker jag att det är för tidigt att köpa en topphäst som första häst, för vem visste hur länge jag skulle hålla på med hästar? Det är ju lätt att man börjar intressera sig för killar i den åldern och då är inte hästen intressant längre.. Så jag förstår hur mina föräldrar tänkte. Men nu har ju mamma och pappa sett att jag verkligen brinner för det här med hästar, så nu går de med på att köpa en dyrare häst med kapacitet och steg. Jag funderar på att köpa en ung häst med goda "referenser" och bra stam eftersom jag tycker att det är så himla kul att utbilda och utvecklas tillsammans med hästen. Så vi får se vad det blir!
