pia

För helvete.

Svårt att somna. Tårarna pressar.
Vaknade o kände mig väldigt tom. Vaknade en timme för tidigt. Började storgråta igen.
Vill inte fatta.
Jag tänker väldigt egoistiskt just nu. Det kanske jag behöver
FAN.


Jag älskar ju honom. Bara älskar älskar älskar honom. Min bäste vän.

Men jag kämpar med bilderna i huvudet, av hur han verkar ha kastat in handduken.
Han ser inte jättekry ut. Jag vill inte. Vill inte.


Om en timme ska jag till stallet. Stalltjänst. Vet inte hur jag ska orka med dagen idag. Ska nog bara ligga hemma typ hela dagen. Förutom att rida Liostra. Har ändå inga lektioner att gå på idag. O bita i det sura äpplet o åka till min älskade. Det är så jävla svårt att stå o lukta på honom o gosa o veta att han ska försvinna. Det kommer inte ta lång tid.


LIVET ÄR SÅ JÄVLA ORÄTTVIST!!!
Hade det varit annorlunda om jag inte hade mina förväntningar i somras? Känner mig så jävla skyldig. Men ändå hade det upptäckts väldigt tidigt, prognosen var väldigt god sa de på Södertörn. Fan fan. Skuldkänslor väller över mig


FAN I HELVETE.
*gråter*