pia

Efter att jag hade skrivit mitt förra inlägg så hade jag idrott A, det var styrketräning, ledd av två av mina klasskamrater. Tycker att de gjorde sitt bästa, trots själva övningar och hela lektionen kändes sömnig. Jag kunde vara med på alla stationer utom en, eftersom jag inte kan stödja på min hand, som ni förstår.
Tittade på klockan precis innan jag gick in i omklädningsrummet, klockan var 11.00. Jag funderade såklart om det skulle strula till sig med hagbytet, men jag hörde ingenting från den underbara tjejen som hjälper mig, Det verkar som mina hagkamrater (även klasskamrater) har varit duktiga o sett till att deras hästar kommer in i tid. Kändes bra.
Lunchen var äcklig, försökte äta, nåt som verkar vara lasagne med kyckling, men fan kycklingen var nästan grårosa, alltså inte riktigt ätbar. Usch, snodde lite vegetarisk lasagne, denna var inte heller så mkt bättre men åtminstone ätbar.
Hade sen samhällskunskap, den lektionen var inte så kul, hade ingen motivation, fick tillbaka provet jag gjorde för två lektioner sedan, resultat var ok, men kunde såklart förbättrats något. Men det är rätt bra för mig, som är så otroligt omotiverad till allt som har med skolan att göra. Pratade med läraren efter lektionen.

Jag har känt mig som en jävla zombie hela veckan, dock en arg zombie. Tills jag träffade Jenny. Då blev jag något så glad, äntligen någon som verkligen bryr sig. Pratade med en stund innan hon gick på sin lektion. Jag gick för att handla. Köpte en kilo clementiner eller vad det nu hette, satsumas eller nåt liknande. Åt en själv. Den smakade bra! Glad att jag köpte dem istället för choklad/nougat som jag normalt köper. Det beror nog på att jag inte haft någon anledning till att bli arg, eller irriterad på.

Åkte hem med 15-bussen, med Jenny. Vi pratade lite o kom fram till att vi ska hitta på nå kul nästa vecka, jag kommer ju inte att åka hem på lov, utan blir kvar och tar hand om mina hästar som jag så plikttroget och älskande gör.

När jag kom hem pratade jag o Jenny på MSN en stund innan jag gick ner till stallet o tog in min dam och hjälpte den snälla tjejen att ta in hennes häst från hagen. Sen åkte jag till sadelmakeriet, skulle hämta mitt hackamore som jag specialbeställt en del på men det var för kort, får klaga så jag får det klart på tisdag. Undrar ibland om jag ska vara extra nogrann när det gäller lagning av saker, kanske får överdriva med att skriva i detalj, trodde naturligt att han skulle göra i samma längd o storlek, men det var inte riktigt så. Han har nog mycket o göra också, det är många som lämnar in en massa saker o vill ha dem färdiga dagen efter. Jag har som tur inte bråttom, utan hacket kan vara klar om ett bra tag, gärna innan jul dock :P

Åkte till guldklimpen, hade det riktigt mysigt i stallet, vi stod o gosade. Amadeus har blivit en mjuk nallebjörn med sin massa päls. Jag älskar honom så mkt. Red honom också, det gick hyfsat. Ibland undrar jag dock om han inte förstår var han går, för han går ner i diket av sig själv, jag fick bli arg o säga åt honom på skarpen när han gick ner dit för femte gången. :P Därefter skärpte han sig, vilket ju är bra.

När jag var klar hos Amadeus åkte jag till Liostra o tog hand om henne, borstade o mös lite. Lindade benen som vanligt. Hon verkar börja vänja sig vid Strömsholm. Det märks att hon har ett stort hjärta trots det gärna gömmer sig bakom hennes envishet.



Vissa dagar går det upp för en varför man egentligen har hästar med att göra. Har jag en riktig dålig dag fattar jag inte varför jag ska ha TVÅ hästar, när jag bara vill ligga o sova hemma. Men när jag väl kommit till en av dem så är jag fast i stallet ett tag. Det är skönt att veta att Amadeus älskar mig o är trygg hos mig. Liostra kommer att känna sig trygg hos mig, det hoppas jag iallafall. Jag gör ju allt för att hon ska trivas. Börjar äta bättre nu också så hon har vänjt sig vid att vara här.

Kom hem vid åttatiden. Började laga middag och det blev nachos, den här gången (även den första gången) briljerade jag med grönsaker! Härligt!

Nä nu ska jag gå o lägga mig tror jag. klockan har hunnit bli över 22. Det tog visst mig en kvart att skriva det här inlägget, oj oj det må jag säga!

Så, ni får sova så gott så ska jag ta hand om mig själv. Mitt köttsår till exempel. O skönhetssömnen förstås!

/Pia