rubriklös

Jaha, mycket har hänt sen dess.

Jag har börjat förlora respekten för mina klasskamrater. Självklart undrar ni varför? Jag ska berätta för er, mina läsare. Jag ska börja skriva om mitt liv i detalj, men självklart med undantag, så att ni ska få er en ordentlig inblick i mitt liv. Jag har varit ganska förtegen men det är nog dags att blotta mig. Men namnen jag nämner är fingerade när det gäller klasskamraterna, dels för att jag fortfarande ger dem chansen att förstå vilka de själva är och för att mina läsare inte ska börja tro saker om dem fastän ni inte känner dem. Ni har ju trots allt inte träffat dem o känner inte dem så ni ska inte få chansen att få förutfattade meningar om dem.
När det gäller mina riktiga vänner, så kommer det vara riktiga namn. Ni märker nog vilka namn som är fingerade och vilka som är mina riktiga vänner.

Jag börjar redan med i tisdags. Som ni tidigare läst att jag gjorde en snygg vurpa med min moped. Precis innan vurpan körde jag förbi två klasskamrater. Jag kallar dem Kerstin och Jennifer. När jag hade glidit klart på mopeden så låg jag kvar en stund, eftersom jag hade riktigt ont. Men sen reste jag mig, två människor som inte ens går i min klass frågade hur det gick för mig. Jag svarade att jag tror det.
Tog ett djupt andetag och parkerade moppen. Jag ser Kerstin och Jennifer, de går förbi utan att ens kasta en blick på mig. Det var då jag fick nog, nog av allt och alla.
En halvtimme senare kommer Kerstin och frågar hur det är med mig. Jag svarar som det är.
På kvällen samma dag frågar Jennifer hur det är med mig. Jag kan säga att jag var ganska otrevlig med mitt svar.
Jag har mist respekten för dem två. Jag anser att om man verkligen bryr sig om sin klasskamrat så ska man gå o fråga om denne vill ha hjälp så fort de såg olyckan. Inte en tid efter. Jag är grymt besviken på dem.


I onsdags var det ganska lugnt. Jag var på dåligt humör och trött. Unnade mig en pizza dock. Gjorde även ett prov, som jag tycker gick ganska hyfsat.

Igår skulle ett hagbyte göras kl 11. Men det strulade sig, jag fick ta in deras hästar själv, för att Liostra åtminstone skulle få vara ute 2 timmar. De antog att jag skulle gå på det där löjliga värdelösa dressyrdemot. Vi hade inte sagt något om att ändra hagbytestid. Så jag blev rätt sur på dem.
På kvällen igår pratade (läs bråkade) jag med en av gamla klasskamrater. Jag tror att det är hon som spred ryktet om mig och min barndomsvän Therése. Hon påstår att hon hört ryktet, men hon vägrar säga vem som sa det. Eftersom jag faktiskt hört mig för lite så visste ingen annan om ryktet, så jag tror att hon är patetisk som tar upp det. Hon sa att hon vill "skona" oss och "varna" oss för det finns ett sådant rykte. Jag börjar tro att hon har ett så tråkigt liv att hon måste sitta o skvallra om saker. Jag bekräftade inte ens om ryktet stämde heller. Tyckte att det inte var nödvändigt. Folk tror ju vad de vill, eller hur? Det sa hon själv, men ändå var hon så upprörd över att jag bestämt mig för att hon var den skyldiga. Jag tror vad fan jag vill. Det gör hon nog också. Jag försöker inte påverka hennes val att tro saker.


Idag.
Idag har det varit ganska lugnt, vilket är väldigt ovanligt. Jag bara väntar på att något ska komma. Jag tror att det inte händer så mkt idag.
Vaknade klockan halv sju, såg att det fortfarande var mörkt ute. Låg kvar i sängens värme och slumrade lite. Bytte kanal från tv4 Fakta till Animal Planet på tvn. Tittade på noshörningar i Sydafrika. Önskade att jag var därnere, kanske inte fanns såna här bekymmer som finns i mitt liv just nu, de barnsligt små bekymmer som två parter kan lösa, inte en ensam part.
Kikade på mobilen, klockan var kvart i sju. Fick inget sms under natten heller. Det var fortfarande becksvart ute. Jag började fundera ifall jag skulle äta frukost först o sen duscha, för jag tycker att det är obehagligt att duscha i källaren när det är mörkt ute. Gick o satte på datorn, började ta fram frukosten. Fanns ingenting kul med datorn så jag åt frukost. Polarbröd med messmör och O'boy.
Tjugo över sju. Fortfarande mörkt ute. Tänkte att jag måste gå o duscha innan skolan. Gick då ner o duschade, blev kvar lite för länge. Ack det var så jävla skönt o duscha. Efter duschen klädde jag på mig snabbt och såg till att jag hade allt med till skolan. Skyndade mig till bussen.
Nu är klockan ungefär halv tio. Sitter i en av skolans datasalar, tittar på en av klasskamraterna snett framför mig. Undrar om hon har fixat så att hennes häst är inne kl 12 så att det inte behöver bli krångel för den snälla tjejen som hjälper mig med att ta ut Liostra nu när jag är i skolan. Jag vill fråga henne. Men jag tror att jag väntar med att fråga. Jag lär märka om det strular till sig. Om två timmar ungefär.
Jag kan inte koncentrera mig på skolarbetet. Känner mig så trött, mina ögonlock är tunga. Min tolk sitter o skriver nåt på papper. Jag ska göra hemtenta, men jag tror inte jag orkar börja idag. Jag undrar när jag kommer att börja med det. Svenska var ämnet alltså, vi ska svara på en massa frågor, det låter väl enkelt? Men ändå känner jag att det är jobbigt. Ni, mina kära läsare, kan se att jag inte gör mitt arbete. Jag sitter och skriver om mitt liv på bloggen.

Jag vill inte tala illa om människor, allt jag skriver om är sanningen. Jag önskar att det inte var så här. Jag känner att jag behöver skriva, för att hålla reda på röran i mitt liv just nu.

Kommentarer
Postat av: Sofia

Herregud vilka kryp! Det är väl självklart att man hjälper till vid en olycka, särskilt när det gäller någon man känner! Är det samma klass som du skrivit om tidigare, på Strömsholm?

2007-10-28 @ 20:30:19
URL: http://soffipoff.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0