Vad är det som händer med mig?
PS. Till o börja med, så är det ngt åt helvete med min hemsida, ska ni kommentera så kommentera direkt på http://pialoppan.blogg.se och inte via min hemsida (www.pia.sederholm.nu)
Jag orkar inte ta tag i hemsidan, känns bara så otroligt "oaktuellt".
Jag känner att det är nåt galet med mig. Men jag förstår inte vad det skulle vara. Jag har hittat en underbar tjej som verkligen känns seriöst intresserad av mig. Och då menar jag inte längre än som vän ;) Har pratat massa i två veckor ungefär med henne, och jag gillar henne grymt mkt, har fått vara med hennes festkompisar, hade helt galet kul igår, det du, Jenny ;)
Men ändå är det nåt inuti mig som sitter o gnager. Jag vet inte vad det är. Jag hade slutat äta i ett tag men nu har jag börjat äta igen, med god aptit.
Men nåt är galet. Jag är ledsen men ändå är jag alltid glad på dagarna, glad när jag träffar Jenny, när jag pratar med henne. Vissa saker går bara knackigt men det kan jag ta, men jag orkar nog inte så mkt längre.
Jag går alltså runt med blandade känslor hela tiden. Jag vet varken in eller ut. Det känns som jag håller på o vändas ut o in på nåt sätt.
Känner mig så jävla värdelös men ändå så omtyckt. Det är helt skumt jag vet, men det är så det känns. Jag är glad men ändå ledsen.
Jag förstår inte vad som är fel. Bamse har varit jättefin, men på sistone har han börjat kaxa emot mig, men det går över så småningom. Amadeus är friskförklarad o nu är igångsättning igång på allvar. Jag har lugna tider i skolan o jag känner inte att jag har fått vattnet över huvudet. Eller hur det nu fan man sa..
Om ni undrar - nej jag är inte ens i närheten av självmordstankar. Nej..
Jag vet fan inte vad det är..
Kanske är psykiskt institut nästa anstalt för mig?
Hejdå.........
Jag orkar inte ta tag i hemsidan, känns bara så otroligt "oaktuellt".
Jag känner att det är nåt galet med mig. Men jag förstår inte vad det skulle vara. Jag har hittat en underbar tjej som verkligen känns seriöst intresserad av mig. Och då menar jag inte längre än som vän ;) Har pratat massa i två veckor ungefär med henne, och jag gillar henne grymt mkt, har fått vara med hennes festkompisar, hade helt galet kul igår, det du, Jenny ;)
Men ändå är det nåt inuti mig som sitter o gnager. Jag vet inte vad det är. Jag hade slutat äta i ett tag men nu har jag börjat äta igen, med god aptit.
Men nåt är galet. Jag är ledsen men ändå är jag alltid glad på dagarna, glad när jag träffar Jenny, när jag pratar med henne. Vissa saker går bara knackigt men det kan jag ta, men jag orkar nog inte så mkt längre.
Jag går alltså runt med blandade känslor hela tiden. Jag vet varken in eller ut. Det känns som jag håller på o vändas ut o in på nåt sätt.
Känner mig så jävla värdelös men ändå så omtyckt. Det är helt skumt jag vet, men det är så det känns. Jag är glad men ändå ledsen.
Jag förstår inte vad som är fel. Bamse har varit jättefin, men på sistone har han börjat kaxa emot mig, men det går över så småningom. Amadeus är friskförklarad o nu är igångsättning igång på allvar. Jag har lugna tider i skolan o jag känner inte att jag har fått vattnet över huvudet. Eller hur det nu fan man sa..
Om ni undrar - nej jag är inte ens i närheten av självmordstankar. Nej..
Jag vet fan inte vad det är..
Kanske är psykiskt institut nästa anstalt för mig?
Hejdå.........
Kommentarer
Trackback