Dagar som idag...
Det är sådana här dagar jag börjar fundera på hur det är att vara död.
För jag orkar ingenting. Jag vill ingenting. Jag vill bara dö. Slippa allting.
Jag är så himla ledsen.
Försäkringskassan är helt väck och jag undrar hur i helvete de tänker. Nu får jag inte pengarna i tid, bara för de ska krångla till det. Jag har legat på minus den här månaden och jag börjar få panik. Jag har bara 2 kr på kontot.
2 kr till mat. Det räcker åtminstone till ett nudelpaket, eller en liten bit tuggummi om man vill. Vad är bäst?
Jag har några utgifter kvar att betala. Det här hade inte behövt hända om försäkringskassan inte hade varit så vrickad!!
Sen så är allt annat runtomkring en. Och det är INTE hästarna. Utan människorna i ens närhet, jag känner mig så osynlig och jag känner mig bara mer o mer deprimerad. Jag önskar att de gamla treorna var kvar. Då hade jag åtminstone varit gladare. Idag känns det som jag står på ruta 1 igen.
Jag kämpar mig upp. Men ibland känns det faktiskt som om några försöker dra mig kvar där de är, för de inte kan inse saker som jag BEHÖVER och VILL. Istället börjar de påminna mig om allt dåligt som finns. Jag blir bara ledsen.
Sluta upp med att trycka ner mig. Jag är inte ens värd att vara på er nivå. Ni är inte värda att vara på min nivå. Råkar jag vara bättre än er, acceptera det. Är det så tvärtom har jag inte gnällt och klagat över det.
Jag har avundats så många människor, som har det så mkt bättre än mig. Har hästar som kan gå hur långt som helst, ny transport och nya saker hela tiden. Får massa saker. Jag har avundats er, men jag har aldrig önskat att jag var ni. För om ni hamnar i min sits. Och ni inte längre hade "sponsor" dvs föräldrar eller vem det nu är som betalar, hur hade ni klarat er?
Att växa upp där ingenting är gratis är en otrolig erfarenhet. Jag är glad för det. Men jag är inte glad när nåt ska krångla när jag redan räknat ut att jag ska få in så mkt pengar och betala så mkt pengar. Allt har lyckats bli fel, den här månaden saknas nämligen cirka 3 tusen kr. Är det inte lite mkt tycker ni?
Ska sluta gnälla. Ville bara sitta o va ledsen o gnälla lite granna. Kanske få lite medkänsla??
Vet inte varför.
Jag tycker synd om mig.
Hejdå.
För jag orkar ingenting. Jag vill ingenting. Jag vill bara dö. Slippa allting.
Jag är så himla ledsen.
Försäkringskassan är helt väck och jag undrar hur i helvete de tänker. Nu får jag inte pengarna i tid, bara för de ska krångla till det. Jag har legat på minus den här månaden och jag börjar få panik. Jag har bara 2 kr på kontot.
2 kr till mat. Det räcker åtminstone till ett nudelpaket, eller en liten bit tuggummi om man vill. Vad är bäst?
Jag har några utgifter kvar att betala. Det här hade inte behövt hända om försäkringskassan inte hade varit så vrickad!!
Sen så är allt annat runtomkring en. Och det är INTE hästarna. Utan människorna i ens närhet, jag känner mig så osynlig och jag känner mig bara mer o mer deprimerad. Jag önskar att de gamla treorna var kvar. Då hade jag åtminstone varit gladare. Idag känns det som jag står på ruta 1 igen.
Jag kämpar mig upp. Men ibland känns det faktiskt som om några försöker dra mig kvar där de är, för de inte kan inse saker som jag BEHÖVER och VILL. Istället börjar de påminna mig om allt dåligt som finns. Jag blir bara ledsen.
Sluta upp med att trycka ner mig. Jag är inte ens värd att vara på er nivå. Ni är inte värda att vara på min nivå. Råkar jag vara bättre än er, acceptera det. Är det så tvärtom har jag inte gnällt och klagat över det.
Jag har avundats så många människor, som har det så mkt bättre än mig. Har hästar som kan gå hur långt som helst, ny transport och nya saker hela tiden. Får massa saker. Jag har avundats er, men jag har aldrig önskat att jag var ni. För om ni hamnar i min sits. Och ni inte längre hade "sponsor" dvs föräldrar eller vem det nu är som betalar, hur hade ni klarat er?
Att växa upp där ingenting är gratis är en otrolig erfarenhet. Jag är glad för det. Men jag är inte glad när nåt ska krångla när jag redan räknat ut att jag ska få in så mkt pengar och betala så mkt pengar. Allt har lyckats bli fel, den här månaden saknas nämligen cirka 3 tusen kr. Är det inte lite mkt tycker ni?
Ska sluta gnälla. Ville bara sitta o va ledsen o gnälla lite granna. Kanske få lite medkänsla??
Vet inte varför.
Jag tycker synd om mig.
Hejdå.
Kommentarer
Trackback
