pia

Sitter i lastbilen just nu. Har precis åkt från Tönnebro, och nu har vi halva vägen kvar att köra.

Jag hade en sån svart klump i magen när jag sa hejdå till Näset. Så ledsamt, det var ju där jag fick träffa mina flickor. Gå ut och festa och bara njuta av livet. Ridningen har jag kämpat med och jag har fått beröm, men fortfarande har jag långt kvar i hoppningen, men eftersom jag får ett sånt stöd från x antal människor däruppe + mamma kommer allt ordna sig.


Men jag tänker, att därhemma finns ju min Jenny :) Det är trots allt inte alls så illa att lämna Norrland. Men som jag sa till mina flickor.
"I'll be back" och jag tänker hålla löftet. Jag funderar redan nu på att åka upp i sommar och rida, ev tävla däruppe också.
Det känns som jag borde bli norrlänning, jag älskar folk där o allt. Men frågan är om vart man får jobb däruppe. Det är ju mer hästar söderut. Men man kan ju ändå fundera lite, skadar ju inte alls att spekulera lite. :) De tyckte om mig, systrarna Bäckström så jag var nog inte så dålig alls ;)

Jag hatar att behöva lämna människor jag lärt känna och börjat tycka om, det känns som jag jämt måste slitas ifrån dem men jag kommer ju träffa dem, som tur är! Hoppas jag :)

Puss i ljumsken, livet är inte röven, man får ta o gilla läget o göra det bästa av det!