Jag är inte mig själv längre
Noll kontroll över mig själv. Kommer jag att gå in i väggen nån dag? Jag känner mig så trött. Jag vet inte vad det beror på. Jag försöker se till att få i mig så bra mat som möjligt (med andra ord har jag inte förbrukat alla mina 10 nudelpaket!! Haha) Nu bor jag ju själv, har ingen mamma som lagar mat åt en. Ofta är jag så trött att jag inte orkar stå o laga mat.
För en gångs skull har min lägenhet sett fin ut i en hel vecka, men nu är den bombarderad igen. Förvånande? Nej. Tvätt som behöver tvättas, disk som behöver diskas. Soppåsar som behöver få komma till sitt sopbo. Jag är så trött, jag orkar inte göra så mkt längre.
Trots att mitt schema för den här veckan o nästa vecka är slappt. Men jag känner mig stressad, känner att jag inte har kunnat varva ner. Jag är så förvirrad, vad är det jag vill, vad är det jag söker? En häst, men vilken ska jag köpa? Amadeus är inte frisk än heller så jag har börjat känna ångest över allt. Så ledsen över hur det ska behöva bli så här.
Jag saknar att ha saker glasklara, att kunna planera utifrån det.
Sen så har inte försäkringskassan hört av sig angående mina bidrag så nu står jag här med ett stort hål i ekonomin eftersom alla räkningar inte tar paus när jag säger att jag behöver lite tid på mig.
Sen så har jag fortfarande ingen sadel som passar Victor. Varken jag eller mamma kommer fram till något förnuftigt. Sadelmakaren här sa glatt att han kunde stoppa om Amadeus sadel så att den kunde passa Victor men jag fick säga stopp, eftersom det ju inte är min egen sadel. Och jag vill inte heller ha en brun sadel när allt annat är svart. Kanska slänga 14 tusen i sjön o satsa på det? Då blir vår budget för engångskostnaden för en häst mindre. Jag vill inte riskera 14 tusen på en häst som jag är osäker på om den ska bli min.
Talvano galopperar och hoppar hinder höga som hus i mitt huvud, varje dag. Jag saknar honom så mkt. Försäljaren har sagt att han fick sitt första galoppass igår o kändes fräsch. Hoppas att han känns ännu fräschare till nästa besiktning. Så att jag kan få köpa honom.
Jag har inte träffat min älskade på 3 veckor minst nu. Jag börjar ledsna. Jag saknar honom. Jag önskar att han kunde bo här, tillsammans med mig. Men trots att jag önskar det så kommer det bli svårt att det blir verklighet. Jag saknar någon att sova med, jag saknar någon som håller om mig. Jag saknar när någon tittar på mig som han aldrig tittat på andra.
Älskling, kom hit o var med mig, så kan jag vara lycklig igen. Dörren står alltid öppen för dig.
Jag är sällskapssjuk nu. Tack o lov så finns Victor, trots att han är en häst, för han älskar att mysa och är väldigt kramig. Han är min bebis nu :) Amadeus är inte mkt för att gosa men han är härlig när han har bra dagar.
Kan nån ge mig något som får mig att sväva i moln och tro att allt är bra?
Jag är extremt festsugen, då har jag roligt och kan glömma alla bekymmer för kvällen. Nån som vill med ut o festa lite??? Ja just det, min plånbok stinker av tomhet, nån som kan bjussa på lite dricka då? =P
Nej ska gå tillbaka till känslostormarna och försöka göra det bästa av situationen.
Hejsvejs.
Haha, när du kommer hit (eller jag till dig) så ska jag lära dig laga mat ;)Du blir inte den första :p
Vi kanske kan gå ut också, men jag dricker inte alkohol som du vet! Men dansa gör jag :D MYCKET ;)
Heej, vissa dagar kan kännas jobbiga när man inte vet vad man egentligen vill eller vad som kommer att hända om några veckor. Själv har jag gått o funderat runt hur mina resultat från tentor blir. Det är rätt jobbigt att gå runt utan att veta hur de gått och om jag får gå vidare med nästa kurs. Jag känner mig ungefär som du att inte veta hur det går om några veckor, vad jag ska göra o sånt om jag inte får fortsätta vidare på nästa kurs, allt beror på mina resultat från tentor. :S
Jag håller tummarna att det ordnar sig med Amadeus och Talvano. Lycka till med hästarna och ge inte upp nu när det är ditt sista år nu. :)
Kram
