pia

Utan Amadeus. Klockan är tolv och jag har inte ens orkat komma i säng. Jag ska upp klockan halv sju imorgon.


Åkte till Amadeus idag. Eller jag menar stallet där. Jag tror jag såg Amadeus i hagen. Blodådrorna frös till is en sekund, sen såg jag att det var en annan häst i hagen. Jag är helt säker på att jag såg Amadeus för en sekund.
Grävde fram lite saker o ta med till Liostra, bl.a mankam, sax m.m som jag tydligen inte hade hos Liostra.

Sen så tog jag fram hans grimma i skåpet jag hade i stallet. Tittade på den. Det fanns spår kvar.
Tömde hinken med pepparkakor, han hann inte äta alltihopa, eftersom det gick så fort.
Gick runt i stallet som en förvirrad höna och grät nästan hysteriskt. Men sen lugnade jag mig.

Kände att jag ville gå till platsen. Och se spåren som fortfarande låg kvar. Spånet hade legat över rätt bra, men det blev lite fläckar ändå. Det högg till i hjärtat. Jag saknar honom så mycket.

När jag stod där o stirrade. Min tolk var också där. Hon var snarare chockad. Hon insåg den bistra verkligheten. Hon tyckte också om Amadeus.
Vi sa inte ett ord till varandra.
Jag stod och fällde tårar.
Lika fort som jag började gråta så började det småregna. Det var inte duggregn, utan det var mer som tjocka vattendroppar som sakta föll ner.
Sen när jag vände ryggen till platsen slutade det.

Jag vill så gärna tro att han var där och sa något. Visade att han fanns där.

Jag ser honom överallt. Jag känner honom gående bakom mig. Trots jag är mörkrädd tog jag den mörkare vägen när jag gick o köpte mjölk. Jag kände mig lugn och trygg. Som om jag inte var ensam.
Vet inte vad jag ska tro.

Det enda jag vet är att jag älskar honom och saknar honom.

Saknade min trimkniv men den fanns inte där. Hittade den hemma.