pia

Känns som gnistan i mitt liv, det som drev mig framåt, det som motiverade mig är borta. Bara borta.
Jag sitter här o bryr mig inte ett skit.
Lägenheten ser för jävlig ut redan efter en vecka.
Har massor av saker att göra. Ingen ork.
Vad har jag för läxor att göra? Vet ingenting.
Hemtenta? Va, vad för nåt?

Jag har förlorat all kontroll över mig och mitt liv.

Sitter och törstar efter en sylvass kniv. Känna egget skära igenom den tunna huden. Ingen smärta känns, bara utlopp av alla känslor jag har. När det gått en stund går det över. Livet känns lättare.

Men jag sitter och säger "stopp och belägg", för sådant ska jag inte göra.
Dricka mig redlös? Nej, det är inte någon bra idé, inte min stil heller.

Det som fungerade var att bara umgås med hästar. Men nu är hästar min vardag. De är inte till större tröst långsiktigt, bara för stunden.

Jag vill bara sova. Glömma allt bekymmer.
Jag behöver långledigt. Får dock vänta till jul... Eller jag glömde, det brukar va självskötsel. Inget jävla lov alltså...

Fuck.

Förvänta er inte att jag svarar på era frågor, oavsett vår relation.